Min Älskade Mamma

Så fort jag tror att jag hittat något att hålla fast vid faller jag igen. Längre och längre ner... det finns inget stopp. Jag ser på bilder, jag minns händelser och vardagliga saker och så slår det mig: det kommer aldrig mer vara så, det kommer alltid vara så här. Mamma kommer aldrig mer att finnas, hon kommer aldrig mer komma hem från träningen, kommer aldrig mer sitta i solen, kommer aldrig mer finnas bredvid mig... min mamma finns inte mer och jag kommer att tvingas leva hela livet utan henne.

Plötsligt kan jag inte andas, det gör så ont och tar emot. Plötsligt existerar inte framtiden. Plötsligt orkar jag inte längre, allt känns meningslöst.  

Hur ska jag kunna leva hela livet utan henne? Hur kan hon inte finnas mer?