så ont...

det gör så ont... allt. Det är så tungt att andas, allt är så jobbigt... Det spelar ingen roll hur fint Paris är eller hur mycket nytt vi ser... mamma är inte med oss, mamma saknas...

Det är så orättvist...

Kommentarer
Postat av: Eva

Ett steg i taget, räcker. Ett steg i taget. Kramis!

2008-03-10 @ 17:30:41
Postat av: Camilla

Förstår att det är riktigt
tufft nu... Tänk att din mamma ändå alltid är med dig på ena eller andra sättet... Försök se omkring dig... Kram

2008-03-10 @ 19:15:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0