Frågorna och svaret
Det här gäller inte bara Liseberg... det gäller allt, alltid.
Hmmm... är det detta som kallas integritet? Klokt av dig att välja läge när det gäller att dela med dig av dig själv. Ärligt talat, om du tänker på hur andra pratar om sig själva, hur mycket avslöjar de egentligen om sitt privatliv, mer än på ytan? Särskilt på jobbet, men även bland många vänner kan det vara skönt att inte vara för involverad, att få vara en person i mängden. Förstår dig helt och hållet.
Fast jag blir nyfiken på hur du tänker när du skriver att det kan förändra sättet de ser på dig. Du är ju alltid du, oavsett.
En kompis till mig, som jag lärde känna i 30årsåldern, förlorade sin pappa när han var fjorton. Jag har aldrig hört honom prata om det och aldrig haft anledning att ta upp det själv. Alla bara visste och det räckte. Det var hans val, på något sätt.
Heja dig som betämmer själv hur du vill ha det!
Inte hur de ser på mig som person utan hur de ser på mig i olika situationer och hur de behandlar mig.
Och ja, jag är alltid jag... men om jag berättar innan de vet vem jag är så kommer det att påverka den bild de skapar sig av mig.
Mm. Jag håller med du. De behöver inte veta din bakgrund, förrän du bestämmer att det skulle kännas viktigt. På sätt o vis kanske det känns skönt att kunna vara ett oskrivet kort i vissa lägen med.
