ord
Jag kan inte sätta ord på det... kan inte beskriva min mamma med ord. Inte än, kanske sen.
Men jag kan inte ens beskriva mig själv med 3 ord. Fick den uppgiften på en intervju på Liseberg... och jag fastnade. Jag vet inte vem jag är och definitivt inte med 3 ord. Det borde finnas massa ord att välja på... men jag kunde inte, kan inte, komma på ett enda.
Det verkar vara vanligt att det är svårare att beskriva sig själv, men enklare och mycket roligare (!) att se andras förtjänster. Jag kan lätt tänka ut tre bra sidor hos dig: stark (du ger dig inte i första taget), uthållig (du kämpar och kämpar) och engagerad ( 100% Jill - hela tiden). För att gå tvärs emot ditt dilemma, där orden saknades, skulle jag våga påstå att du är grymt verbal med. Hi, hi. För det är du. Enastående är du med. Nä, nu får jag ge mig. Tre ord var det. Varför är ord så roliga? Suck. I alla fall när man inte måste klämma fram dem. Då blir det bom stopp. Som en propp.
ärligt talat, jag har suttit och skummat igenom din blogg nu ett tag... och FYFAN VAD DU ÄR STARK!
Jag tycker jag har det jobbigt... det är nästan så jag skäms.
Jag gråter när jag läser din blogg. Jag vet inte vad jag kan säga, mer än att jag lider med dig!
