min mammas jobb...
Det väcker många tankar att vikariera. Det jag gör är det min mamma jobbade med: förskola, skola och fritids. Genom alla år har jag hört om situationer och nu dyker liknanade saker upp när jag jobbar. Det händer att jag gör något som jag inte gjort sedan den allra första tiden, när något händer så hinner jag för en hundradels sekund tänka att jag ska berätta det för min mamma.
Jag förstod att det skulle bli jobbigt men inte att de tankarna skulle komma tillbaka. Inte att det skulle slå mig flera gånger om att hon verkligen är borta, att hon aldrig mer kommer göra det här. Det gör så ont att det finns så mycket jag vill prata med henne om men aldrig kan...
När jag bytte från att jag skulle läsa molekylärbiologi till biomedicinska analytikerprogrammet, från Lund till Uppsala, så var en del av det som tog emot att Lund var planer jag diskuterat med min mamma, ett beslut jag fattat med henne vid min sida. Till slut sa allt logiskt att jag skulle byta, att min mamma bara ville att jag skulle göra det jag ville, bara jag trivdes... men ändå fanns det något långt in som gjorde ont.
Jag förstod att det skulle bli jobbigt men inte att de tankarna skulle komma tillbaka. Inte att det skulle slå mig flera gånger om att hon verkligen är borta, att hon aldrig mer kommer göra det här. Det gör så ont att det finns så mycket jag vill prata med henne om men aldrig kan...
När jag bytte från att jag skulle läsa molekylärbiologi till biomedicinska analytikerprogrammet, från Lund till Uppsala, så var en del av det som tog emot att Lund var planer jag diskuterat med min mamma, ett beslut jag fattat med henne vid min sida. Till slut sa allt logiskt att jag skulle byta, att min mamma bara ville att jag skulle göra det jag ville, bara jag trivdes... men ändå fanns det något långt in som gjorde ont.
Kommentarer
Trackback
