En yta...
Det syns inte alltid utanpå vad man gått igenom. Jag vet inte egentligen om jag är stark men det är en insikt att hålla det inne grundat i en övertygelse och en rädlsa om att jag skulle behandlas annorlunda. Det är mitt sätt att reagera när något är jobbigt, alltid. Men nu är sorgen så djup att det går inte egentligen, bara till en viss gräns.
Jag tror att det blir för jobbigt för dig att hålla en mask inför alla nya vänner. Tror att det är bra att du föll igenom, Jill, även om det kändes fel och jobbigt just då. Du tar dig sakta framåt...
Kram
Finns här för dig Jill! Det får lov att göra det ibland, det måste få falla ibland, och vi finns fortfarande här att fånga upp dig, även om jag nu skulle råka vara i Linköping, glöm inte det :)
ska bli jättekul att du kommer upp hit imorgon :D dock är jag inte så hemma i stan än så jag kan inte ge någon avancerad rundtur men en liten (de viktigaste ställerna hoho) kommer du få se :P ses imon 16:30 ;P Pussar!!!! ps, kanske ska se till att fixa en extra säng för har bara en 90 :O lr? haha ds.
Problemet var kanske inte att jag föll igenom utan att jag slängde ur mig det på ett sätt som inte var helt bra med tanke på att en person inte hade någon möjlighet att veta.
Tanker pa dig! Skickar kramar fran andra sidan jorden, hoppas du kanner dem anda!
Hej, du känner inte mig. Jag söka på zell am see och läsa lite om orten eftersom jag ska dit nästa år. Jag läste om det här på löpsedlarna och det känns bara så konstigt att läsa det du skrivit, har inte hunnit igenom allt men en hel del... kämpa vidare, du är inte ensam!
