Another year
I samma takt som dagen närmar sig stiger paniken. Ett år är en evighet och ändå bara en början. En början utan ett slut. Tiden kommer fortsätta, år efter år kommer passera men hon kommer aldrig komma tillbaka. Det känns som så länge sen och det känns som så nyss.
För ett år sedan packade vi, för ett år sedan såg vi fram emot en resa, för ett år sedan var vi ovetande om att den resan var ett slut, en ände på allt vi kände, visste och älskade. Ett slut på oss, en katastof.
Jag kommer alltid älska henne. Jag kommer aldrig förstå och jag kommer aldrig acceptera. Den smärtan och saknaden kommer jag alltid bära med mig. Jag kommer aldrig kunna förstå att det är för evigt eller att vi aldrig kommer ses igen, att hon är borta...
Kommentarer
Trackback
