då vet jag...

Inget någon gör kan få mig att må sämre, inget... men det sårade mig ändå att en kille som jag trodde var min vän, jag trodde verkligen det, inte hörde av sig.

Jag begär inte att alla ska höra av sig, absolut inte, även om det betyder väldigt mycket när ni gör det. Men jag trodde att en som jag umgåtts med under gymnasietiden och som jag ansåg vara min vän skulle höra av sig... bara beklaga... vad som helst.

Han hörde av sig, men det tog lång tid och det var inte självmant... Men nu vet jag var vi står.

Men till alla er som hört av er och hör av er oavsett er relation till mig ska veta att det betyder oerhört mycket och utan min familj och er så hade jag nog aldrig, aldrig kunnat komma igenom dagarna...

Kommentarer
Postat av: Bibbi

Kan förstå att du blir besviken på vänner som inte hör av sig, men det är så svårt att möta en annan människas sorg. Jag minns hur ont det gjorde och fortfarande gör när personer som jag trodde var mina vänner valde att inte se mig, såg att dom gick omvägar om jag kom i deras närhet. Men det är deras egen osäkerhet som får dom att göra så. För frågan är? Vad ska jag säga, hur kan jag trösta och istället för att visa sin egen sårbarhet så väljer dom att hålla sig undan. Men det är som du säger, det är i svåra stunder man märker vem som är en riktiga vänner.
Kramar i massor till Er alla tre.

2008-02-23 @ 07:40:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0