varför
Pappa är inte hemma och Sandra sover och jag känner mig så tom och så ensam och så liten.
Bara tanken på att vakna med den här tomheten gör att jag blir rädd att sova, rädd att vakna så här tom och liten...
Min syster skriver långa och väl valda inlägg ( http://two.bilddagboken.se/) men jag kan inte få ihop mer än små kort inlägg... tankarna är så många och jag kan inte tänka efter.... bara skriva det som faller mig in... det känns som jag skriver samma sak om och om igen och kan inte förstå varför någon orkar läsa det.
Men det är så mycket jag inte förstår och i jämförelse så verkar det så försumbart...jag förstår varför livet är så fruktansvärt orättvist, varför mamma inte fick mer än 44 år, varför vi tvingas leva ett liv utan henne... varför hon dog och inte tysken, som sitter på ett sjukhus...
VARFÖR? sånt här händer andra, de man inte känner... man läser det i tidningen och tänker vad hemskt och bläddrar vidare... VARFÖR MAMMA??
