...
Det är för mycket.
Det är för svårt.
Jag orkar inte med allt.
Inte utan min mamma.
Det är för svårt.
Jag orkar inte med allt.
Inte utan min mamma.
långt bort.
Jag kan tänka, om olika saker, att det är inte så långt bara x antal veckor kvar. Sedan inser jag hur långa de senaste 9 veckorna har varit och plötsligt känns det väldigt långt bort.
studentklänningen
Jag köpte den idag... studentklänningen.
det är ändå skönt att ha det gjort... nu är det klart. Bara hoppas att ingen i min klass har likadan. Men nu är nästan allt klart för student och bal.
Jag gör det, och på ett sätt så ser jag ju fram emot studenten, men det är mend väldigt blandade känslor jag gör det. Det är med blandade känslor jag ser på den dagen.
det är ändå skönt att ha det gjort... nu är det klart. Bara hoppas att ingen i min klass har likadan. Men nu är nästan allt klart för student och bal.
Jag gör det, och på ett sätt så ser jag ju fram emot studenten, men det är mend väldigt blandade känslor jag gör det. Det är med blandade känslor jag ser på den dagen.
En dimma, ett mörker
Det är som att leva i en dimma, i ett mörker. Det går inte att se framåt alls och överallt finns ställen att falla på. Det går inte att gå där utan att falla ständigt, falla mer än man kan gå... och oavsett hur många steg jag tar och hur många gropar jag faller i så når jag ingen öppning och dimman lättar inte. Någonstans utanför den dimman så snurrar världen, där lever folk sina liv.
Mamma
Jag saknar min mamma... varje sekund.
Det gör så ont.
studenten
Ju närmre studenten kommer desto mer panik får jag. Hur ska jag hinna allt? Hur ska jag kunna springa ut när mamma inte står där? osv. osv. i all evighet.
9 v.
9 veckor... det känns som allt annat än 9 veckor. Det känns som år sedan men bilderna är lika tydliga som om det hade varit igår...
Det här är sånt som händer andra... jag kan inte gå vidare, kan inte hitta en vardag...
Det här är sånt som händer andra... jag kan inte gå vidare, kan inte hitta en vardag...
Nytt
Jag vet inte hur jag känner angående all förändring som sker iom att skolan är slut.
På ett sätt så känns det som att kanske är det enklare att hitta någon sorts vardag när allt är nytt. Jämfört med att försöka hitta en ny vardag i det gamla där allt påminner om förr.
Men samtidigt innebär nytt en massa händelser som påminner om att mamma inte finns mer... men det gör väl gammalt också...
Jag vet inte än... jag vet inte. Men jag tror, någonstans, att det kanske är bättre om allt är nytt.
På ett sätt så känns det som att kanske är det enklare att hitta någon sorts vardag när allt är nytt. Jämfört med att försöka hitta en ny vardag i det gamla där allt påminner om förr.
Men samtidigt innebär nytt en massa händelser som påminner om att mamma inte finns mer... men det gör väl gammalt också...
Jag vet inte än... jag vet inte. Men jag tror, någonstans, att det kanske är bättre om allt är nytt.
...
"Jag lever som i ett angränsande rum
Sorgen fungerar så
Man står i ett tomt rum med örat tryckt mot väggen och hör människor röra sig i husen,
slamra, tala, skratta och leva
Man är fri men inlåst
Det går inte att byta rum
Fönstren är övertäckta
Man bankar på väggarna men ingen hör
Folk har fullt upp med sina egna liv"
Marcus Birro
Sorgen fungerar så
Man står i ett tomt rum med örat tryckt mot väggen och hör människor röra sig i husen,
slamra, tala, skratta och leva
Man är fri men inlåst
Det går inte att byta rum
Fönstren är övertäckta
Man bankar på väggarna men ingen hör
Folk har fullt upp med sina egna liv"
Marcus Birro
Att ta sig ikapp...
Det är svårt för mig att inse att om 7 veckor tar vi studenten... det är också svårt att se hur jag ska hinna ikapp i allt. Måste nog ha en till diskussion med några lärare angående hur jag ska ta mig ikapp. Det som gäller nu är det förslag som jag själv la fram. Men när jag gjorde det så gick jag på hur mycket jag hade kunnat ta ikapp förut... inte hur mycket jag klarar nu.
Studentmössan
Studentmössan kom idag. Jag vet inte vad jag ska känna när jag ser på den. Den är en symbol för allt det jag jobbat för, den är en symbol för vad som skulle ha blivit en av de bästa dagarna.
Den är också en symbol för en dag som jag nu ser på med blandade känslor, med mycket sorg. Det är en symbol för den dagen jag kommer springa ut och min mamma inte står där...
Varför?
Den är också en symbol för en dag som jag nu ser på med blandade känslor, med mycket sorg. Det är en symbol för den dagen jag kommer springa ut och min mamma inte står där...
Varför?
?
Varför mamma?
Varför min mamma?
Varför?
Varför min mamma?
Varför?
Liseberg
Var på deras 5 timmar långa serviceutbildning. Det var som att hålla andan i 5 timmar... hålla andan och låtsas att allt var normalt... det tar all energi.
Det som är positivt är att ingen där vet... de behandlar mig som vem som helst. Det är positivt med ändå inte... det är också fruktansvärt utmattande.
Det som är positivt är att ingen där vet... de behandlar mig som vem som helst. Det är positivt med ändå inte... det är också fruktansvärt utmattande.
sömn
Sömnen har blvit som en flykt... bort från den smärtsamma verkligheten. Men att somna är lika jobbigt som sömnen är befriande. Att somna innebär att ligga stilla och blunda och försöka att tränga bort bilderna som dyker upp... men det går inte, bilderna går inte att få bort.
Jag ligger där och väntar på att sömntabletten ska fungera medan bilderna från olyckan spelas upp framför mina ögon om och om igen.
Jag ligger där och väntar på att sömntabletten ska fungera medan bilderna från olyckan spelas upp framför mina ögon om och om igen.
??
VARFÖR??
?
2 månader är ingenting...
Varför känns det då som en evighet sedan jag träffade min mamma för sista gången?
Varför känns det då som en evighet sedan jag träffade min mamma för sista gången?
2 månader
För 2 månader sedan åkte jag.
För 2 månader sedan sa jag hejdå för sista gången.
För 2 månader sedan såg jag min mamma för sista gången.
För 2 månader sedan sa jag hejdå för sista gången.
För 2 månader sedan såg jag min mamma för sista gången.
2
I dag är det 2 månader sedan. För bara 2 månader sedan fanns min mamma. För 2 månader sedan sov vi helt ovetande att vi spenderat den sista kvällen tillsammans hela familjen.
2 månader är ingenting... men de har varit så långa. De har varit som år.
Varför mamma? Varför?
2 månader är ingenting... men de har varit så långa. De har varit som år.
Varför mamma? Varför?
...
Det är så mycket runt omkring mig. Det känns som att ju mer jag gör klart desto mer finns att göra. Innan kunde jag hantera det, nu kan jag det inte... det är för mycket.
Jag behöver min mamma... jag fungerar inte utan min mamma... jag behöver min mamma.
Jag behöver min mamma... jag fungerar inte utan min mamma... jag behöver min mamma.
2 månader imorn
Imorgon är det två månader sen... för två månader sen satt min mamma i solen... för två månader fanns hon och allt var som vanligt. Två månader som har varit så långa...
Det är så jobbigt att det känns som så länge sedan jag satt bredvid mamma, som mamma fanns med oss... fast det bara är två månader.
Det är så jobbigt att det känns som så länge sedan jag satt bredvid mamma, som mamma fanns med oss... fast det bara är två månader.
